Bibeln online: Nya världens översättning av Den heliga skrift

1 Ve mig, för jag har blivit som skörden av sommarfrukt, som efterskörden vid en druvskörd! Det finns ingen druvklase att äta, inget tidigt fikon, som min själ kunde längta efter! 2 Den lojale är försvunnen från jorden, och det finns ingen rättrådig bland människorna. Alla ligger de på lur efter blod. De jagar varandra med nät. 3 Deras händer är uträckta mot det som är ont, för att utföra det grundligt; fursten fordrar gåvor, och den som dömer gör det för belöningen, och stormannen uttalar vad hans själ har begär till, och de flätar det samman. 4 Den bäste av dem är som en taggig buske, den rättrådigaste av dem är värre än en törnhäck. Dina väktares dag, då uppmärksamheten riktas mot dig, skall komma. Nu grips de av bestörtning.

5 Tro inte på en vän. Lita inte på en förtrogen. Vakta din muns dörrar för henne som ligger i din famn. 6 Ty en son föraktar sin far; en dotter sätter sig upp mot sin mor, en svärdotter mot sin svärmor; en man har medlemmar av sitt eget hushåll till fiender.

7 Men jag skall spana efter Jehova. Jag skall vänta på min räddnings Gud. Min Gud skall höra mig.

8 Gläd dig inte över mig, du kvinna som är min fiende. Även om jag har fallit, reser jag mig; även om jag bor i mörkret, är Jehova ett ljus för mig. 9 Jehovas ursinne skall jag bära – ty jag har syndat mot honom – till dess han för min rättssak och skipar rättvisa åt mig. Han skall föra mig ut i ljuset; jag skall se hans rättfärdighet. 10 Och min fiende skall se det, och skam skall övertäcka henne, hon som säger till mig: ”Var är han, Jehova, din Gud?” Mina ögon skall se på henne. Nu blir hon till något som trampas ner, som smuts på gatan.

11 Den dag då dina stenmurar byggs, den dagen skall förordningen vara långt borta. 12 På den dagen skall de komma till dig ända från Assyrien och Egyptens städer, och från Egypten och ända till Floden, och från hav till hav och från berg till berg. 13 Och landet skall bli en ödslig ödemark för sina invånares skull, på grund av deras gärningars frukt.

14 Var en herde över ditt folk med din stav, din arvedels småboskapshjord, den som bodde för sig själv i en skog – mitt i en fruktträdgård. Låt dem beta i Basan och Gịlead som i forntidens dagar.

15 ”Liksom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land skall jag låta honom se underbara ting. 16 Nationer skall se det och skämmas över all sin väldighet. De skall lägga handen på munnen; deras öron skall bli döva. 17 De skall slicka stoft som ormarna; som jordens kräldjur skall de komma darrande ut ur sina bålverk. Till Jehova, vår Gud, skall de komma bävande, och de skall frukta för dig.”

18 Vem är en Gud som du, en som förlåter missgärning och överser med överträdelse hos sin arvedels kvarleva? Han håller inte fast vid sin vrede för evigt, ty han finner behag i kärleksfull omtanke. 19 Han skall åter visa oss barmhärtighet; han skall trampa på våra missgärningar. Och du skall kasta alla deras synder i havets djup. 20 Du skall visa den trofasthet som visades Jakob, den kärleksfulla omtanke som visades Abraham, detta som du med ed lovade våra förfäder från forntidens dagar.