Jehovas vittnens officiella webbplats

Startsida Trosuppfattningar Framtiden Medicin Ämnen Kontakta oss Publikationer Språk

Bibeln online: Nya världens översättning av Den heliga skrift

Klagovisorna 2:1-22

1 Ack, i sin vrede höljer Jehova dottern Sion i moln!
Från himlen till jorden har han kastat ner Israels skönhet.
Och han har inte kommit ihåg sin fotpall på sin vredes dag.

2 Utan att visa medömkan har Jehova uppslukat alla Jakobs uppehållsorter.
I sin förgrymmelse har han rivit ner dottern Judas befästa platser.
Han har jämnat dem med marken, han har vanhelgat kungariket och hennes furstar.

3 I vredens hetta har han huggit av varje horn i Israel.
Han har dragit tillbaka sin högra hand inför fienden;
och i Jakob fortsätter han att brinna lik en flammande eld som förtär allt runt omkring.

4 Han har spänt sin båge som en fiende. Hans högra hand har intagit sin ställning
som en motståndare, och han har dräpt alla som ögonen värderade högt.
I dottern Sions tält har han tömt ut sitt raseri som eld.

5 Jehova har blivit som en fiende. Han har uppslukat Israel.
Han har uppslukat alla hennes boningstorn; han har fördärvat hans befästa platser.
Och hos dottern Juda låter han sorg och veklagan överflöda.

6 Och han behandlar sin hydda våldsamt som hyddan i en trädgård. Han har fördärvat sin mötesplats.
Jehova har låtit högtid och sabbat falla i glömska i Sion,
och i sin vredes fördömelse visar han ingen respekt för kung och präst.

7 Jehova har förkastat sitt altare. Han har försmått sin helgedom.
I fiendens hand har han utlämnat hennes boningstorns murar.
I Jehovas hus har de låtit sin röst ljuda som på en högtidsdag.

8 Jehova tänkte fördärva dottern Sions mur.
Han sträckte ut mätsnöret. Han drog inte tillbaka sin hand från att uppsluka.
Och han får skyddsvall och mur att sörja. Tillsammans har de förfallit.

9 Hennes portar har sjunkit ner i jorden. Han har förstört och brutit sönder hennes bommar.
Hennes kung och hennes furstar är bland nationerna. Det finns ingen lag.
Hennes profeter får inte heller någon syn från Jehova.

10 Dottern Sions äldste sitter tigande på jorden.
De har kastat stoft på sitt huvud. De har bundit om sig med säckväv.
Jerusalems jungfrur har sänkt sitt huvud mot jorden.

11 I tårar har mina ögon fått sitt slut. Mina inälvor är i jäsning.
Min lever är utgjuten på jorden, på grund av dottern mitt folks sammanbrott,
eftersom barn och dibarn blir kraftlösa på torgen i staden.

12 Till sina mödrar säger de: ”Var finns brödsäd och vin?”
eftersom de likt slagna segnar ner på torgen i staden,
eftersom deras själ blir utgjuten i deras mödrars famn.

13 Vad skall jag bruka dig som ett vittne om? Vad skall jag likna dig vid, du dotter Jerusalem?
Vad skall jag jämföra dig med, så att jag kan trösta dig, du jungfru, dotter Sion?
Ty så stort som havet är ditt sammanbrott. Vem kan ge dig läkedom?

14 Dina profeter har skådat värdelösa och innehållslösa syner för dig,
och de har inte uppenbarat din missgärning för att vända din fångenskap till frihet,
utan de har ständigt i syner skådat värdelösa och vilseledande budskap för dig.

15 Alla som går vägen förbi klappar hånfullt i händerna åt dig.
De visslar och skakar på huvudet åt dottern Jerusalem:
”Är detta den stad om vilken man brukade säga: ’Den fulländade skönheten, hela jordens fröjd’?”

16 Mot dig har alla dina fiender öppnat sin mun.
De visslar och skär tänder. De säger: ”Vi skall uppsluka henne.
Ja, detta är den dag som vi har väntat på. Vi har nått den! Vi har sett den!”

17 Jehova har gjort vad han hade i sinnet. Han har fullbordat sitt ord,
det som han gav befallning om från forna dagar. Han har rivit ner utan att visa medömkan.
Och han låter fienden glädjas över dig. Han har upphöjt dina motståndares horn.

18 Deras hjärta har ropat högt till Jehova, du dotter Sions mur.
Låt tårarna rinna ner som en regnflod dag och natt.
Unna dig ingen vila. Låt inte ditt ögas pupill få ro.

19 Stig upp! Kvid om natten vid nattväkternas början.
Töm ut ditt hjärta som vatten inför Jehovas ansikte.
Lyft upp dina händer till honom i bön för dina barns själ,
för dem som blir kraftlösa av hunger i varje gathörn.

20 Se, Jehova, och betrakta den som du har behandlat strängt på detta sätt.
Skall kvinnorna äta sin livsfrukt, barn som är födda fullt friska,
eller skall präst och profet dräpas i Jehovas helgedom?

21 Pojkar och gamla män ligger på marken, ute på gatorna.
Mina jungfrur och mina unga män har fallit för svärd.
Du har dräpt på din vredes dag. Du har slaktat; du har inte haft medömkan.

22 Som på en högtidsdag lät du en kallelse gå ut till de platser där jag bodde som främling runt omkring.
Och på Jehovas vredes dag var det ingen som undkom eller överlevde;
barnen som jag hade fött fram fullt friska och fostrat upp, dem utrotade min fiende.