Bibeln online: Nya världens översättning av Den heliga skrift

1 Kung David var nu gammal, till åren kommen, och man brukade täcka över honom med kläder, men han hade svårt att hålla sig varm. 2 Då sade hans tjänare till honom: ”Låt några söka efter en flicka, en jungfru, åt min herre kungen, och hon skall stå kungen till tjänst, så att hon kan bli hans sköterska. Och hon skall ligga i din famn, och min herre kungen kommer då att bli varm.” 3 Och man började söka efter en vacker flicka över hela Israels område och fann slutligen sunemitiskan Ạbisag och förde henne in till kungen. 4 Och flickan var verkligen mycket vacker, och hon blev kungens sköterska och passade ständigt upp på honom, men kungen hade inget könsumgänge med henne.

5 Under tiden upphävde sig Adonịa, Haggits son, och sade: ”Det är jag som skall härska som kung!” Och han skaffade sig vagn och ryttare och femtio man som sprang framför honom. 6 Och hans far sårade inte vid något tillfälle hans känslor genom att säga: ”Varför gör du så?” Och han hade också mycket vacker gestalt, och hans mor hade fött honom efter Ạbsalom. 7 Och han började förhandla med Joab, Serụjas son, och med prästen Ẹbjatar, och de erbjöd Adonịa sin hjälp som hans följeslagare. 8 Men prästen Sadok och Benạja, Jehojạdas son, och profeten Natan och Sịmei och Rei och de väldiga männen som tillhörde David, de gav sig inte i lag med Adonịa.

9 Efter en tid anordnade Adonịa ett slaktoffer av får och nötkreatur och göddjur strax intill Sohẹletstenen, som ligger vid En-Rogel, och han inbjöd alla sina bröder, kungens söner, och alla Judas män, kungens tjänare. 10 Men han inbjöd inte profeten Natan och Benạja och de väldiga männen och sin bror Salomo. 11 Natan sade nu till Batsẹba, Salomos mor: ”Har du inte hört att Adonịa, Haggits son, har blivit kung, utan att vår herre David vet om det? 12 Så kom nu, låt mig ge dig ett råd. Se till att din egen själ och din son Salomos själ undkommer. 13 Gå in till kung David och säg till honom: ’Var det inte du, min herre kung, som med ed lovade din slavinna och sade: ”Din son Salomo skall bli kung efter mig, och det är han som skall sitta på min tron”? Varför har då Adonịa blivit kung?’ 14 Se, medan du ännu talar där med kungen kommer jag in efter dig och bekräftar dina ord.”

15 Batsẹba gick så in till kungen i det inre rummet, och kungen var mycket gammal, och sunemitiskan Ạbisag passade upp på kungen. 16 Då bugade sig Batsẹba djupt och kastade sig ner inför kungen. Och kungen sade: ”Vad vill du be om?” 17 Då sade hon till honom: ”Min herre, du lovade själv din slavinna med ed vid Jehova, din Gud: ’Din son Salomo skall bli kung efter mig, och det är han som skall sitta på min tron.’ 18 Men se, nu har Adonịa blivit kung, utan att du, min herre kung, vet om det. 19 Och han har offrat tjurar och göddjur och får i stor mängd och inbjudit alla kungens söner och prästen Ẹbjatar och härföraren Joab, men din tjänare Salomo har han inte inbjudit. 20 Och du, min herre kung – hela Israels ögon är riktade på dig, för att du skall kungöra för dem vem som skall sitta på min herre kungens tron efter honom. 21 När min herre kungen har gått till vila hos sina förfäder kan jag och min son Salomo annars bli betraktade som förbrytare.”

22 Och se, medan hon ännu talade med kungen kom profeten Natan in. 23 Genast underrättade man kungen och sade: ”Här är profeten Natan!” Därefter kom han inför kungen och kastade sig ner inför kungen med ansiktet mot marken. 24 Sedan sade Natan: ”Min herre kung, är det du som har sagt: ’Adonịa skall bli kung efter mig, och det är han som skall sitta på min tron’? 25 Han har nämligen i dag gått ner och offrat tjurar och göddjur och får i stor mängd och inbjudit alla kungens söner och härförarna och prästen Ẹbjatar; och se, de håller på att äta och dricka hos honom, och de säger: ’Leve kung Adonịa!’ 26 Men mig, din tjänare, mig och prästen Sadok och Benạja, Jehojạdas son, och din tjänare Salomo har han inte inbjudit. 27 Om det är genom min herre kungen som detta har kommit till stånd, då har du inte låtit din tjänare veta vem som skall sitta på min herre kungens tron efter honom.”

28 Kung David svarade nu och sade: ”Kalla till mig Batsẹba.” Då kom hon inför kungen och stod inför kungen. 29 Och kungen försäkrade sedan med ed och sade: ”Så sant Jehova lever, han som friköpte min själ ur allt trångmål: 30 Alldeles som jag har lovat dig med ed vid Jehova, Israels Gud, och sagt: ’Din son Salomo skall bli kung efter mig, och det är han som skall sitta på min tron i mitt ställe!’ så skall jag göra denna dag.” 31 Då bugade sig Batsẹba djupt med ansiktet mot marken och kastade sig ner inför kungen och sade: ”Må min herre, kung David, leva till oöverskådlig tid!”

32 Då sade kung David: ”Kalla till mig prästen Sadok och profeten Natan och Benạja, Jehojạdas son.” Så kom de då inför kungen. 33 Och kungen sade till dem: ”Ta er herres tjänare med er och låt min son Salomo rida på det mulsto som tillhör mig och för honom ner till Gihon. 34 Och där skall prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till kung över Israel, och ni skall blåsa i hornet och säga: ’Leve kung Salomo!’ 35 Och ni skall följa med honom upp, och han skall komma in och sitta på min tron, och det är han som skall vara kung i mitt ställe, och honom skall jag förordna att bli ledare för Israel och för Juda.” 36 Då svarade Benạja, Jehojạdas son, kungen och sade: ”Amen! Så må Jehova, min herre kungens Gud, säga. 37 Alldeles som Jehova har visat sig vara med min herre kungen, så må han visa sig vara med Salomo, och må han göra hans tron större än min herres, kung Davids, tron.”

38 Och prästen Sadok och profeten Natan och Benạja, Jehojạdas son, och keretéerna och peletéerna gick då ner och lät Salomo rida på kung Davids mulsto och förde honom till Gihon. 39 Prästen Sadok tog nu oljehornet ur tältet och smorde Salomo. Och de blåste i hornet, och allt folket sade: ”Leve kung Salomo!” 40 Därefter följde allt folket med honom upp, och folket spelade på flöjter och fröjdade sig med stor glädje, så att jorden rämnade av deras larm.

41 Och Adonịa och alla de inbjudna som var hos honom hörde detta när de hade slutat att äta. När Joab nu hörde hornets ljud sade han: ”Vad betyder det oväsen som hörs från staden?” 42 Medan han ännu talade, se, då kom Jonatan, prästen Ẹbjatars son. Då sade Adonịa: ”Kom in, för du är en tapper man, och du kommer med goda nyheter.” 43 Men Jonatan svarade och sade till Adonịa: ”Nej! Vår herre, kung David, har gjort Salomo till kung. 44 Så kungen har sänt med honom prästen Sadok och profeten Natan och Benạja, Jehojạdas son, och keretéerna och peletéerna, och de har låtit honom rida på kungens mulsto. 45 Och prästen Sadok och profeten Natan har smort honom till kung vid Gihon. Sedan drog de glada upp därifrån, och det är stor uppståndelse i staden. Det är det larmet ni har hört. 46 Och dessutom har Salomo satt sig på kungatronen. 47 Och vidare har kungens tjänare kommit in för att önska vår herre, kung David, allt gott och sagt: ’Må din Gud göra Salomos namn härligare än ditt namn, och må han göra hans tron större än din tron!’ Då böjde sig kungen ner på sängen. 48 Och dessutom sade kungen detta: ’Välsignad vare Jehova, Israels Gud, som i dag har gett någon till att sitta på min tron, medan mina egna ögon ser det!’”

49 Och alla de inbjudna som var hos Adonịa skälvde och reste sig och gick var och en sin väg. 50 Och Adonịa själv var rädd för Salomo. Så han reste sig och gick bort och grep tag i hornen på altaret. 51 Därefter blev det rapporterat till Salomo och sagt: ”Se, Adonịa är rädd för kung Salomo, och se, han har fattat tag i altarhornen och sagt: ’Må kung Salomo först och främst lova mig med ed att han inte skall döda sin tjänare med svärd.’” 52 Då sade Salomo: ”Om han visar sig vara en tapper man, kommer inte ett enda av hans hår att falla till marken, men om något ont blir funnet hos honom, så måste han dö.” 53 Så sände kung Salomo bud, och man hämtade ner honom från altaret. Sedan kom han in och böjde sig ner för kung Salomo, och Salomo sade till honom: ”Gå till ditt eget hus.”