Officiell webbplats för Jehovas vittnen – Bibelsällskapet Vakttornet

Startsida Trosuppfattningar Framtiden Medicin Ämnen Kontakta oss Publikationer Språk
En ung man ifrågasätter sina föräldrars regler

Ungdomar frågar

Varför så många regler?


Liknande ämnen:

”Jag var alltid tvungen att vara hemma före en viss tid, och det gjorde mig tokig! Jag blev så arg när andra fick vara ute längre än jag.”
– Allen.

”Det är hemskt när man inte kan ringa på sin mobiltelefon utan att bli kontrollerad. Det känns som att bli behandlad som ett litet barn!”
– Elizabeth.


TYCKER du att du håller på att drunkna i en massa regler? Har du någon gång varit frestad att smyga hemifrån eller ljuga för dina föräldrar om vad du gjort? I så fall kanske du känner det ungefär som en tonåring som beskriver sina föräldrar som överbeskyddande och säger: ”De behöver ge mig lite större frihet!”

Dina föräldrar kanske har ställt upp en rad regler för vad du får och inte får göra. Det kan gälla sådant som att läsa läxor, att hjälpa till med hushållsarbete och att vara hemma vid en viss tid, eller så kan det vara begränsningar i fråga om hur mycket du får använda telefonen, tv:n eller datorn. Reglerna kan också sträcka sig utanför hemmets väggar och gälla sådant som ditt uppförande i skolan och ditt val av vänner.

Många ungdomar har svårt att rätta sig efter de regler som deras föräldrar ställer upp. I en studie sade nästan två tredjedelar av de ungdomar som intervjuades att de blivit bestraffade för att de brutit mot någon sådan regel. Det var den absolut vanligaste orsaken till bestraffning.

De flesta ungdomar erkänner ändå att vissa regler i hemmet behövs för att förhindra totalt kaos. Men om regler verkligen behövs, varför är det då så svårt att följa vissa av dem? Och om de regler som dina föräldrar ställer upp får dig att känna dig kvävd, hur kan du då få dina föräldrar att lätta lite på dem?

”Jag är ju ingen barnunge längre”

”Hur skall jag få mina föräldrar att förstå att de måste släppa taget? Jag är ju ingen barnunge längre”, säger en tonåring som heter Emily. Har du känt det så någon gång? Precis som Emily kanske du irriterar dig på dina föräldrars regler, eftersom du tycker att det känns som om du blir behandlad som ett hjälplöst litet barn. Dina föräldrar ser det naturligtvis inte på det sättet. De tycker antagligen att de regler som de ställer upp är viktiga för att skydda dig och förbereda dig för det ansvar som kommer med vuxenlivet.

Du kanske har ett visst mått av frihet men känner att du nu har blivit äldre och borde få större frihet. Det kan vara särskilt irriterande om du tycker att dina syskon får göra mer än du. En ung kvinna som heter Marcy säger: ”Jag är 17 år och är tvungen att vara hemma tidigt på kvällarna. Jag får utegångsförbud så fort jag gjort något fel. Men när min bror var i min ålder fick han vara ute hur länge han ville, och det var aldrig tal om utegångsförbud.” Matthew kommer ihåg hur det var när han var i tonåren och säger om sin yngre syster och sina yngre kusiner: ”Flickorna kunde göra nästan vad som helst och ändå komma undan!”

Bättre utan regler?

Det är inte så konstigt att du längtar efter att få bestämma över dig själv. Men skulle du verkligen må bättre om du inte hade dina föräldrars regler att rätta dig efter? Du känner förmodligen ungdomar i din ålder som kan vara ute hur länge de vill, klä sig hur de vill och träffa sina kompisar när och var de vill. Föräldrarna kanske helt enkelt är för upptagna för att lägga märke till vad de gör. Hur som helst har den här sortens uppfostran inte visat sig vara bra. (Ordspråksboken 29:15) Den brist på kärlek som du ser i världen beror till stor del på att den är fylld av egoistiska, självupptagna människor, och många av dem har vuxit upp i hem där det inte fanns några klara och tydliga regler att följa. (2 Timoteus 3:1–5)

En dag kommer du kanske att få en annan syn på de regler som dina föräldrar ställt upp. Lägg märke till en studie som gjordes bland unga kvinnor som i stort sett fick göra som de ville när de växte upp eller som hade föräldrar som hade mycket lite tillsyn eller ingen tillsyn alls över dem. Nu i efterhand var det ingen av dem som såg detta som något positivt. De uppfattade det i stället som bristande intresse eller oförmåga från sina föräldrars sida.

Var inte avundsjuk på ungdomar som får göra som de vill, utan tänk på att de regler som dina föräldrar ställer upp visar att de älskar dig och bryr sig om dig. Genom att sätta rimliga gränser efterliknar de Jehova Gud, som säger till sitt folk: ”Jag ger dig insikt och undervisar dig om den väg du skall gå. Jag skall ge dig råd, med mitt öga riktat på dig.” (Psalm 32:8)

Du kanske ändå tycker att du just nu har för många och för stränga regler att följa. Om det är så, kan du ha stor hjälp av följande praktiska förslag.

Ett kommunicerande som fungerar

En son samtalar med sin mamma

Försök förstå vad dina föräldrar är oroliga för

Vare sig du vill ha mer frihet eller bara vill minska din frustration över den grad av frihet du nu har är ett gott kommunicerande nyckeln. ”Jag har försökt att tala med mina föräldrar, men det hjälper inte”, kanske någon säger. Om det är så i ditt fall, fråga då dig själv: Skulle jag kunna bli bättre på att kommunicera? Kommunicerande är viktigt, för det kan hjälpa dig att antingen 1) få det du vill eller 2) bättre förstå varför du inte får det du vill. Om du vill ha de fördelar som det för med sig att bli vuxen, är det ju inte mer än rätt att du lär dig att kommunicera på ett moget sätt.

När en regel bryts

Den här situationen kanske känns igen alltför väl: Du har kommit hem för sent, missat att göra läxorna eller pratat för länge i telefon. Och nu måste du förklara dig för dina föräldrar! Hur kan du göra det bästa av situationen?

Säg som det är. Försök inte slingra dig genom att ljuga eller komma med bortförklaringar. Var ärlig och säg precis som det är. (Ordspråksboken 28:13) Att ljuga ihop en fantastisk historia gör bara att dina föräldrar får mindre förtroende för dig. Försök inte heller försvara eller bagatellisera det du gjort. Och kom ihåg att ”ett milt svar stillar raseri”. (Ordspråksboken 15:1)

Be om förlåtelse. Det är på sin plats att du låter dina föräldrar få veta att du är ledsen för den oro, den besvikelse eller det extra arbete som du orsakat dem. Det kanske också gör att de ser mildare på det du gjort. (1 Samuelsboken 25:24) Men du måste vara uppriktig och mena det du säger.

Var villig att ta konsekvenserna. Först kanske du vill protestera mot det straff du får, speciellt om det verkar orättvist. (Ordspråksboken 20:3) Men genom att ta konsekvenserna av det du gjort visar du att du är mogen och ansvarskännande. (Galaterna 6:7) Det bästa du kan göra är kanske helt enkelt att gå in för att återvinna dina föräldrars förtroende.


NÅGOT ATT FUNDERA PÅ

Fler artiklar i serien ”Ungdomar frågar” finns på www.watchtower.org/ypz


Fanns med i Vakna!  för december 2006

Till sidans början