När insekter sprider
SJUKDOMAR

Varför kommer de TILLBAKA?

FÖR omkring 40 år sedan ansågs vanliga insektsburna sjukdomar som malaria, gula febern och denguefeber vara i det närmaste utrotade i stora delar av världen. Men sedan inträffade något oväntat – de började breda ut sig igen.

Varför? En orsak är att insekterna och de mikroorganismer de bär på har utvecklat resistens mot de insektsmedel och läkemedel som har använts för att bekämpa dem. Deras naturliga förmåga att anpassa sig har fått skjuts på vägen, inte bara på grund av överdosering av bekämpningsmedel, utan också på grund av ett felaktigt bruk av läkemedel. ”I alltför många fattiga hem tar man bara så mycket läkemedel att symtomen lindras och sparar resten till nästa sjukdomstillfälle”, sägs det i boken Mosquito. En sådan avbruten behandling gör att de starkaste mikroorganismerna kan överleva i kroppen och frambringa en ny generation organismer som är läkemedelsresistenta.

Klimatförändring

En viktig anledning till att insektsburna sjukdomar kommer tillbaka är förändringar – både i naturen och i samhället. Ett sådant exempel är den globala klimatförändringen. En del vetenskapsmän räknar med att ett varmare klimat över hela jorden får till följd att insekter som för med sig sjukdomar breder ut sig till områden som i dag har ett svalare klimat. Vissa fakta tyder på att detta redan sker. Doktor Paul R. Epstein, vid Center for Health and the Global Environment vid Harvard Medical School, säger: ”Både insekter och insektsburna sjukdomar (som malaria och denguefeber) förekommer nu på högre höjder i Afrika, Asien och Latinamerika.” I Costa Rica har denguefeber spridit sig till andra sidan bergmassiven. Till helt nyligen utgjorde bergen ett naturligt hinder som begränsade sjukdomen till Stillahavskusten. Nu finns sjukdomen i hela landet.

Men ett varmare klimat kan åstadkomma mer än så. På vissa håll förvandlar det floder till vattenpussar, men på andra platser utlöser värmen regn och strida strömmar som i sin tur lämnar efter sig stillastående vattensamlingar. I båda fallen blir det stillastående vattnet en idealisk kläckningsplats för mygg. Varmare väder gör också myggornas livscykel kortare, men då förökar de sig snabbare, och så förlängs den myggrika perioden. När det är varmare blir myggorna mer aktiva. Höjda temperaturer påverkar till och med tarmarna hos myggen och ökar mikroorganismernas reproduktionstakt, och sannolikheten ökar för att det skall räcka med ett enda bett för att orsaka smitta. Men det finns andra orsaker till oro.

En fallstudie

Förändringar i samhället kan också bidra till insektsburen sjukdom. För att vi skall förstå hur, behöver vi se lite närmare på insekternas roll. I många fall spelar insekten bara en liten roll i den kedja som överför sjukdomen. Ett djur eller en fågel kan vara mellanvärd för en sjukdom genom att bära insekter på kroppen eller ha mikroorganismer i blodet. Om värden överlever trots att den bär på mikroorganismerna, kan den bli en reservoar för sjukdomen.

Fästingar från rådjur kan smitta människor med borrelios (fästingen på bilden är förstorad)

Ett exempel är sjukdomen ”Lyme borrelios”, som identifierades 1975 och uppkallades efter staden Lyme i Connecticut i USA, där den upptäcktes. Bakterien som orsakar Lyme borrelios kan ha kommit till Nordamerika för omkring hundra år sedan med råttor eller boskap ombord på båtar från Europa. När en fästing av släktet Ixodes suger blod från ett infekterat djur, blir bakterierna kvar i fästingens tarm så länge fästingen lever. När fästingen sedan biter ett annat djur eller en människa, kan bakterien överföras till offrets blod.

I nordöstra USA är Lyme borrelios en endemisk sjukdom – den förekommer inom ett definierat geografiskt område. Den främsta bäraren av Lyme borrelios-bakterien är den vitfotade hjortråttan. Råttan är också värd för fästingar, i synnerhet fästingar som befinner sig i något av sina utvecklingsstadier. Vuxna fästingar föredrar att slå sig ner på rådjur, där de äter och parar sig. När fästinghonan har ätit sig mätt på blod, släpper hon taget och faller ner på marken för att lägga sina ägg. Snart kläcks larverna, och en ny livscykel börjar.

Förändrade förhållanden

Patogena, dvs. sjukdomsalstrande, bakterier har levt sida vid sida med djur och insekter i åratal utan att orsaka sjukdomar hos människan. Men förändrade omständigheter kan förvandla en endemi till en epidemi – en sjukdom som drabbar många människor i ett samhälle. Hur förändrades förhållandena i fallet med Lyme borrelios?

Förr bidrog rådjurens naturliga fiender till att begränsa människans kontakt med fästingar genom att de hindrade rådjursstammens utbredning. När tidiga europeiska nybyggare röjde skog för att bruka jorden, minskade rådjuren ännu mer i antal, och rovdjuren sökte sig till nya jaktmarker. Men under mitten av 1800-talet övergavs mycket åkermark när jordbruket flyttade längre västerut, och skogen kunde inleda sin återerövring. Rådjuren vände åter, men inte rovdjuren. Antalet rådjur ökade därför explosionsartat, och det gjorde även fästingarna.

En tid senare dök den bakterie upp som orsakar Lyme borrelios, och den levde på värddjur i årtionden innan den kom att bli ett hot mot människan. Men när förorter började byggas i skogarnas utkanter, började fler barn och vuxna att träda in på fästingarnas domäner. Nu fick fästingarna något nytt att livnära sig på, och människor drabbades av Lyme borrelios.

Sjukdom i en föränderlig värld

Ovan nämnda scenario beskriver bara en av de många vägar sjukdomar kan ta och är bara ett exempel på hur människan kan inverka på deras framfart. ”Nästan alla sjukdomar i nya, förstärkta former har människan att tacka för sin återkomst”, skriver miljöaktivisten Eugene Linden i sin bok The Future in Plain Sight. Några ytterligare exempel: Eftersom det går snabbt att resa och det har blivit så populärt, kan patogena bakterier och deras värdar spridas över hela jorden. Vare sig det gäller små eller stora djur innebär skador på deras naturliga hemvist ett hot mot den biologiska mångfalden. ”Föroreningar skadar luft och vatten ... och bryter ner immunsystemet hos både djur och människor”, säger Eugene Linden. Han avslutar med att citera dr Epstein: ”Kort uttryckt har människans experimenterande med ekologin försvagat jordens immunsystem och skapat gynnsamma förhållanden för mikroorganismer.”

Politisk instabilitet leder till krig som skadar ekosystemen och förstör den infrastruktur som gör det möjligt att tillhandahålla sjukvård och livsmedel. Ytterligare ett förhållande uppmärksammas i tidskriften Biobulletin som ges ut av American Museum of Natural History: ”Ofta tvingas redan undernärda och svaga flyktingar in i överfyllda och ohygieniska läger och utsätts för en mängd infektionsrisker.”

Ekonomisk instabilitet leder till folkvandringar, både inom och över nationsgränserna, huvudsakligen till överbefolkade städer. ”Patogener trivs på överbefolkade platser”, förklaras det i Biobulletin. När befolkningen i städerna drastiskt ökar, ”hinner nödvändiga samhällsåtgärder, som utbildning, livsmedelsförsörjning och vaccinationsprogram, inte med”. Överbefolkning innebär också en ökad belastning när det gäller vatten, avlopp och sophantering och gör det svårare att hålla rent och att sköta den personliga hygienen, vilket i sin tur skapar gynnsamma förutsättningar för insekter och andra smittospridare. Men situationen är inte hopplös, vilket nästa artikel kommer att visa.

Översvämningar, osanitära förhållanden och migration bidrar till att insektsburna sjukdomar sprids