Livet med diabetes

Glukosens, bukspottkörtelns och sockrets roll

Glukosens roll

Glukos är det bränsle som kroppens biljoner celler behöver. Men för att ta sig in i cellen behöver glukosen en ”nyckel” – insulin, ett hormon som bukspottkörteln avsöndrar. När det gäller typ 1-diabetes producerar kroppen helt enkelt inget insulin. När det gäller typ 2-diabetes producerar kroppen insulin, men oftast inte tillräckligt mycket.* Dessutom är cellerna inte villiga att släppa in insulin – något som kallas insulinresistens. Båda formerna av diabetes ger samma resultat: hungriga celler och farliga halter av socker i blodet.

Hos personer med typ 1-diabetes attackerar immunsystemet de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln. Typ 1-diabetes är alltså en autoimmun sjukdom och kallas ibland ”insulinberoende diabetes”. Faktorer som kan utlösa en immunreaktion är bland annat virus, giftiga ämnen och vissa läkemedel. Ärftliga anlag kan också ha betydelse, för typ 1-diabetes ligger ofta i släkten, och den är vanligast bland vita.

Hos typ 2-diabetes är den ärftliga faktorn ännu starkare, men förekomsten är större bland icke-vita. Aboriginer i Australien och indianer i Amerika är bland de mest drabbade – de senare har den högsta frekvensen typ 2-diabetes i världen. Forskare undersöker nu förhållandet mellan ärftlighet och fetma och på vilket sätt fetma tycks öka insulinresistensen hos personer som har anlag för detta.^# Till skillnad från typ 1-diabetes framträder typ 2 främst hos dem som är över 40.

Bukspottkörtelns roll

Bukspottkörteln är ungefär lika stor som en banan och ligger alldeles bakom magsäcken. Enligt en bok med råd till diabetiker ”utför en frisk bukspottkörtel kontinuerligt en ytterst känslig balansakt. Den lyckas hålla blodsockerhalten jämn och stabil genom att frigöra precis rätt mängd insulin i förhållande till hur glukosnivån varierar under dagens lopp.” (The Unofficial Guide to Living With Diabetes) Det är betaceller inne i bukspottkörteln som är källan till insulinet, som är ett hormon.

När betacellerna inte producerar tillräckligt med insulin, ökar glukosnivån i blodet, vilket leder till hyperglukemi. Motsatsen – lågt blodsocker – kallas hypoglukemi. Levern hjälper bukspottkörteln att reglera blodsockerhalten genom att lagra överskott av glukos i form av glykogen. På order av bukspottkörteln kan levern omvandla glykogenet till glukos igen, så att den kan användas i kroppen.

Sockrets roll

Det är en vanlig missuppfattning att man får diabetes av att äta mycket socker. Medicinska fakta visar att övervikt – oavsett hur stort sockerintaget är – ökar risken bland dem som har anlag för diabetes. Men det är naturligtvis inte hälsosamt att äta för mycket socker, eftersom det innehåller lite näring och bidrar till fetma.

En annan missuppfattning är att personer som har diabetes känner ett onormalt sug efter socker. I själva verket har de samma längtan efter sötsaker som de flesta andra. När diabetesen inte hålls under kontroll, kan den ge upphov åt hunger – men inte nödvändigtvis ett sug efter socker. De som har diabetes kan äta sötsaker, men de måste räkna in sockerintaget i hela kosthållningen.

Nyligen genomförda studier har visat att en kost rik på fruktos – socker som finns i frukt och grönsaker – kan bidra till insulinresistens och även diabetes hos djur, oavsett deras vikt.

* Omkring 90 procent av alla med diabetes har typ 2. Den har kallats ”icke insulinberoende diabetes” eller ”vuxendiabetes”. Men de här benämningarna är inte fullt riktiga, eftersom en så stor andel som 40 procent av dem som har typ 2-diabetes behöver få insulin. Dessutom har oroväckande många unga människor – en del som inte ens har nått tonåren – fått diagnosen typ 2-diabetes.

^# En person anses vanligtvis lida av fetma när han eller hon väger 20 procent eller mer över idealvikten.